Vågor

Tankar är som vågorna i havet. De kommer och går i sinnet som tidvatten: ibland är de färre, ibland fler. Men bortsett från de timmar man sover förflyter inte så mycket som en sekund utan tankar.

Liksom vågorna skapas av vinden, skapas tankarna av livets situationer. Man måste kunna simma, flyta på vågorna, på tankarna. Annars kan den obetydligaste tanken bli ett hot mot tillvaron.

”Lär dig surfa på livets hav”, minns jag farmor sa en gång. Hon liknade vågorna vid de utmaningar livet bjuder. Hon sa ”En skicklig surfare väntar på de stora vågorna. Se livet som ett äventyr och varje prövning som en utmaning, en våg. Bli inte skrämd av vågorna, problemen, utan se dem som en naturkraft som kan få en att tänka snabbare och som man kan låna kraft av för att komma framåt. När jag lär sinnet att hålla balansen över de svåra situationernas vågor kan man börja glida och forsa fram samtidigt som en van surfare som vet att använda sig av vågornas styrka.

Ett välbalanserat sinne är ett fridfullt sinne som övervinner vågorna och blåsten i livets alla situationer”

“Men om man känner sig överväldigad av svårigheter som är jättevågor, hur gör man då?”

När man står på jorden och får höra att den är rund, ja då är det svårt att tro. Ur vårt perspektiv ser ju jorden platt ut. Men far man upp i en raket och tittar ner ser man att jorden är rund som en boll. Och tar man sig ännu längre ut i rymden förstår man att jorden är mycket mindre än miljoner andra planeter i universum. Likadant är det med problem.

Fjärmar man sig en bit från det går det att urskilja dess verkliga form och inse hur litet det är i jämförelse med andra problem omkring en.

Fäster man blicken på problemet är ju problemet det ända man kan se.

Ur ”I det sista regnet” av @janesh_vaidya_ayurveda