Respekt

Skall man någonsin acceptera att förminska sig själv för att göra livet enklare för någon annan? Även om jag bedömer att jag klarar av det utan att ta skada, är det ett sätt att se ner på den andra? Eller är det en stadig väg för att sakta men säkert få sig själv att se på sin egen person med lika lite respekt som den man förminskar sig för? Jag tror på det senare! Tror att den största skadan sker första gången man låter någon trampa på sig. För det är ju till syvende och sist jag som sätter den ribban och jag dom bestämmer hur jag tillåter andra att behandla mig.

Should one ever accept to diminish oneself in order to make life easier for someone else? Even if I think I can do it without getting hurt, is it a way to look down on the other person? Or is it a steady path to slowly but surely make oneself look at one’s own person with as little respect as the one you diminishes yourself for? I believe in the latter! I believes that the biggest damage occurs the first time you let someone step on you. After all, it is ultimately I who sets my own boundaries and I decide how I allow others to treat me.