Nervositet

Jag är nervös! Det är en underlig känsla som gör konstiga saker med en. Den får mig att göra saker jag annars inte skulle göra. Den får mig att bara se mig själv. Den tar fram en person som jag jobbat hårt för att komma ifrån. Och just denna nervositeten kan jag inte påverka. Jag kan bara följa med och hoppas på det bästa och försöka vara så med på noterna som jag bara kan. Det är inte min starkaste sida... Så nu, istället för att inse det och att det här kan gå helt fel, sätter jag mig ner och tar det ena djupa andetaget efter det andra. Andas in. Andas ut. Och igen... Och igen... Och, ja, nu känns det lite bättre!
____________________

Love me the most when I deserve it the least. That’s when I need it the most.
____________________

I’m nervous! It’s a strange feeling that does the most peculiar things. It makes me do things I would not do otherwise. It makes me see only myself. It brings out a person I worked hard to get away from. And I can not influence this particular nervousness. I can just follow along and hope for the best and try to be as forth seeing as I can. It’s not my strongest line of character... So now, instead of realizing that and that this can go completely wrong, I sit down and take one deep breath after another. Breathe in. Exhale. And again ... And again... And, yes, now it feels a little better!