Vänligheten

Inledningen till boken ”Vänligheten” av John Ajvide Lindqvist, så enkelt och välbehövligt! (Har nu 700 sidor kvar)

En dag för några år sen gick jag genom Norrtälje och plötsligt såg jag den: vänligheten. Där var två byggjobbare som stod och skrattade och den ene klappade den andra på axeln, där var en bil som stannade för att släppa någon över gatan, där hölls en dörr upp och där hjälptes ett par främlingar åt med en barnvagn som skulle på bussen.

När jag väl hade fått syn på vänligheten så kunde jag inte sluta att se den eftersom den fanns överallt. Människor gör små saker för varandra i syfte att förenkla tillvaron. Händer sträcks fram, hjälp erbjuds och någonting flyttas eller lyfts, ett hinder undanröjs.

Vänligheten skymtar bakom våra handlingar och hörs bakom våra ord. Trevlig helg, ha en bra dag, lycka till, ta hand om er. Det är enkla fraser och till inget förpliktande, men de är sprungna en källa av välvilja. Jag vill att du ska ha det bra, vem du än är.

Vi behöver vänligheten och vi utför dess gärningar som en självklarhet, utan att tänka. Blickar som möts, leendet som kastas, tacket som utsägs. Vänligheten är vårt värn mot sönderfall och vi gör väl i att då och då betänka den. Den är så viktig och samtidigt så skör. Vad händer om vänligheten vittrar bort och vad blir det av oss då?