Empatisk vintersol

Vintersol! Det är ju något som gör en på gott humör per automatik. Kallt... ja! Men med sol kan man ha överseende med det. Det är ju en humörhöjare att bara känna solen på huden. Och jag är glad! Har gått och tänkt en del på empati. Varit bekymrad över om att bry sig om någon genom att vilja förstå dem egentligen inte är empati utan bara något jag behöver, att det egentligen gör mig självupptagen. Jag är ju jättedålig på att ställa frågor. Gör det att jag inte bryr mig? Eller bryr jag mig på ett annat sätt? Grundar sig mitt dåliga frågeformulär på att jag inte bryr mig eller att jag lägger fokus på att läsa av. Att känna in. Är det sämre? Idag landade jag i att faktiskt våga se och lita på det jag är bra på. Och jag vet att när hjärtat finns med kan det inte bli fel! Det vet jag att jag kan lita på! Och då infinner sig glädjen på riktigt! Att på djupet bottna i sig själv är den ultimata humörhöjaren!!
______________________

Winter sun! It is something that creates a good mood automatically. Cold ... yes! But with the sun, you can accept it. It is a mood booster to just feel the sun on the skin. And I’m happy! I have been thinking a lot about empathy recently. I have been worried about caring for someone by wanting to understand them is not really empathy but just something I need, that it really makes me self-absorbed. I’m really bad at asking questions. Does it make me not to care? Or do I care in a different way? Is my bad questionnaire based on the fact that I do not care or that I focus on reading a person. To feel. Is it worse? Today I landed in actually daring to see and trust what I am good at. And I know that when the heart is there, it can’t go wrong! I know I can trust that! And then the joy really comes! To deeply trust in oneself is the ultimate mood enhancer!!