Mod

Tänker på vad det innebär att vara modig. Och vad det innebär att inte vara det. Tänker på att det i någon form finns mod i allt vi gör, små saker som stora saker och att det handlar om träning. Om att bryta ner obehagligheter i mindre och mindre bitar tills de blir så små att ingen, absolut ingen, kan tycka att de är skrämmande. Då börjar det bli lättare att våga. Till och med så lätt att man inte ens ser det som att våga, utan bara att göra. Men hur kan det krävas mod för att ta emot? När någon vill ge en något? Borde inte det bara föra med sig glädje? Eller handlar det om en rädsla för kommande förväntningar? Behöver jag egentligen bry mig om dessa? Egentligen kanske det är det läskigaste av allt. Att bli vänligt bemött utan anledning? Att möta en blick? Att se att det finns någon bakom det där skalet. Någon som ser mig. För det kräver mod att visa vem man är och jag tror ju att det är där hela kärnan sitter. Att våga se sig själv i spegeln och faktiskt uppskatta den jag ser, både det som är bra och det som kanske kunde varit annorlunda. Och jag tror att det är när vi gör det som mod skapas!
____________________

Dare to give
Dare to receive
Dare to see
Dare to go
____________________

Thinking about what it means to be brave. And what it means not to be. Thinking that in some form there is courage in everything we do, small things like big things and that it is about training. About breaking down discomforts into smaller and smaller pieces until they become so small that no one, absolutely no one, can find them scary. Then it starts to get easier to dare. Even so easy that you do not even see it as daring, but just doing. But how can it take courage to receive? When someone wants to give something? Shouldn’t it just bring joy? Or is it about a fear of future expectations? Do I really need to care about those? Actually, maybe that’s the scariest thing of all. To be treated kindly for no reason? To get eye contact? To see that there is someone behind that shell. Someone who sees me. Because it takes courage to show who we are and I think that is where the whole core sits. To dare to see oneself in the mirror and actually appreciate the person I see, both what is good and what might have been different. And I think it’s when we do that that courage is created!