Kan man lära sig våga?

Kan man lära sig att våga? Eller är det helt beroende på ens omgivning? Det vill säga, hur högt till tak det är. Jag tror att det mest förödande när det kommer till att våga är att bli förlöjligad eller nedvärderad och, ja, då har ju omgivningen en avgörande betydelse. För jag skulle inte tro att det är vi själva som nedvärderar oss själva den där allra första gången. Jag tror att vi är ganska positiva och glada från början och som de säger; har man varit där kan man alltid komma tillbaka! Och vi behöver ju inte alls bry oss om andra. För vi väljer vilka tankar som skall få fäste och vilka som bara skall få blåsa vidare. Låt bara de positiva stanna! Allt blir så mycket bättre då!
____________________

Can one learn to dare? Or is it completely dependent on one’s surroundings? That is, how allowing the people around you are. I think the most devastating thing when it comes to daring is to be ridiculed or devalued and, well, then the environment is crucial. Because I would not think that it is we ourselves who devalue ourselves that very first time. I think we are quite positive and happy from the beginning and as they say; if you have been there you can always come back! And we do not have to worry about others at all. Because we choose which thoughts will gain a foothold and which ones that will only be allowed to pass. Just let the positive ones stay! Everything gets so much better then!