Viskning

Det är den där känslan, den lilla känslan som finns där hela tiden. Det kan vara svårt att veta om man skall lyssna på just denna lilla viskning.

Men när den dyker upp i olika sammanhang med en lite mer konkret, eller kanske skarp ton, borde man då inte lyssna? Är det inte att lyssna i just dessa stunder som är att utöva självkärlek?

Jag står just nu mittemellan att anmäla mig till en kurs och att köpa ny dyr utrustning eller att göra ingenting. Ser man det så här så känns ju valet lätt.

Men varför är det då så svårt?
____________________

It's that feeling, that little feeling that is there all the time. It can be difficult to know if one should listen to this particular little whisper.

But when it appears in different contexts with a slightly more concrete, or perhaps sharp tone, should one not listen then? Is it not listening in these very moments that is to exercise self-love?

I am currently in the middle of signing up for a course and buying new expensive equipment or doing nothing. If you look at it this way, the choice feels easy.

But why is it so difficult then?