Tänk så glad och överraskad man kan bli när man blir uppringd av ett blomsterbud som vill leverera en blomma man inte hade en aning om att den var på väg.
Och allt för att en kund fick byta ett smycke mot ett annat!
____________________
I am overwhelmed how happy and surprised one can be when you get a call from a flower delivery man who wants to deliver a flower you had no idea was on its way.
And all because a customer was allowed to exchange one piece of jewellery for another!
Hur stor del av det vi tycker är vackert kommer från minnen vi har? Och hur stor del av vår glädje är kopplat till den sortens minnen? Jag kan bara ta mig själv som exempel. Blåmusslor gör mig glad. Ja, det ligger långt tillbaka, att som liten gå i knädjupt vatten, ofta på sumpiga bottnar och plocka musslor. Att se de svarta skalens ådring i vattnet är något jag alltid kommer ha med mig! Och ett bra sätt att hålla känslan levande är ju genom att bära ett par örhängen med blåmusslor som visar ådringen lika levande som om de jag såg i vattnet som liten. Jag säger bara en sak, vårda dina minnen!
____________________
How much of what we think is beautiful comes from memories we have? And how much of our joy is connected to those memories? I can only take myself as an example. Mussels make me happy. Yes, it goes way back! As a child I used to walk in knee-deep water, often on swampy bottoms and pick mussels. Seeing the growth lines on the black shells in the water is something I will always carry with me! And a good way to keep that feeling alive is by wearing a pair of earrings with mussels that show the groth lines as vivid as if the ones I saw in the water as a child. I say only one thing, cherish your memories!
Sorg är en märklig företeelse.
Det gör fysiskt, påtagligt ont. Ett ont som är konstant närvarande. Det vilar inte en ända liten stund och ändå glider den man sörjer bort.
Hur man än kämpar för att hålla kvar, så försvinner det som var vardagligt. De små vardagliga rutinerna som förut man bara gjorde utan att ens fundera på det, glider bort. Och kvar blir bara det onda, den fysiska smärtan.
Jag försöker så gott jag kan att hålla tankarna i styr, för det minsta lilla de lämnas det minsta lilla svängrum så styr de direkt in dit där det gör som ondast.
Tankarna verkar tävla om hur man snabbast kan få fram flest tårar. Och under tiden glider verkligheten man hade längre och längre bort, förutom smärtan då. Den blir kvar!
Glider det bort för att man krampaktigt håller fast? Kommer de komma tillbaka när allt lugnat ner sig?
Men jag vill inte att det ska lugna ner sig. Jag vill ha tillbaka det jag förlorat. Jag vill inte glömma. Jag vill inte att minnen skall hamna bland andra minnen, för att plockas fram någon gång som en anekdot.
Det är konstigt att samma minne kan göra en glad ena gången och hysterisk ledsen den andra, hur förklarar man det?
Sorg är en märklig företeelse!
____________________
Grief is a strange phenomenon.
It hurts physically, palpably. An evil that is constantly present. It does not rest for a single moment and yet the one who mourns slips away.
No matter how hard you fight to hold on, what was common everyday things disappears. The small everyday routines that you used to just do without even thinking about it, slip away. And all that remains is the evil, the physical pain.
I try my best to keep my thoughts under control, because if they are left alone the slightest, they will head straight for where it hurts the most.
The thoughts seem to be competing for the fastest way to bring out the most tears. And in the meantime, the reality you had slips further and further away, except for the pain then. That stays!
Does it slide away because you hold on too tight? Will it come back when everything calms down?
But I don't want it to calm down. I want to get back what I lost. I don't want to forget. I don't want memories to end up among other memories, to be picked up at some point as an anecdote.
It's strange that the same memory can make you happy one time and hysterically sad the next, how do you explain that?
Grief is a strange phenomenon!
Det brinner utanför mitt fönster!! Undrar om dessa tre eldslågor har något att säga mig?🔥🍁🔥
.
There’s a fire outside my window!! I wonder if these three flames have something to tell me?🔥🍁🔥
Det är tur att man inte vet vad som komma skall. Inte visste jag att detta skulle bli den sista bilden jag tog på Oscar. Att ena dagen gå på den vanliga promenaden och att han nästa dag inte kan resa sig och få konstaterad bencancer som ätit upp i stort sett hela benet. Även som hund borde man bli mer än 5 år!
Och nu sitter jag här och fasar för när klockan skall bli 16.30, för då skall jag ha varit iakttagen i iallafall en halvtimme. Vi hade kommit fram till att det tidigaste man kan få sin kvällsmat är 16.17. Och nu närmar det sig och jag känner hur ångesten byggs på minut för minut och jag vill bara skrika och skaka av mig känslan. Springa ifrån den! Men det är ju inte så det fungerar.
Men det var något barn som förklarade varför hundar inte blev lika gamla som människor så himla bra! Människor har så mycket mer att lära. Hundar vet redan hur man älskar, så det behöver inte leva lika länge. Det var ju helt klart så i Oscars fall.
Oj, vilket svart hål du lämnar efter dig! Jag trodde inte att jag hade så mycket tårar i mig!
RIP Oscar!
____________________
It's fortunate that we don’t know what's to come. Little did I know that this would be the last picture I took of Oscar. That one day he goes for his usual walk and that the next day he can't get up and is diagnosed with bone cancer that has eaten up pretty much the entire leg. Even as a dog you should live more than 5 years!
And now I'm sitting here dreading when it will be 4:30 p.m., because then I usually have been watched for at least half an hour. We had come to the conclusion that the earliest you can get your supper is 4:17 p.m. And now it's getting closer and I feel the anxiety building minute by minute and I just want to scream and shake off the feeling. Run away from it! But that's not how it works, is it?
I heard a kid who explained why dogs don’t get as old as humans! Humans have so much more to learn. Dogs already know how to love, so they don’t have to stay as long. That was clearly the case with Oscar.
Oh, what a black hole you leave behind! I didn't think I had so many tears in me!
RIP Oscar!
Att vänta på ett besked. Ett svar.
Att vänta på en kedja av saker som alla ska falla på plats för att det här ska fungera.
Hur stressande kan det vara?
Hur ont i magen kan man ha?
Det är hemskt att behöva vänta på information.
Och allt handlar om en ny verkstad, eventuellt…
____________________
Waiting for a decision. An answer.
Waiting for a chain of things to all fall into place for this to work.
How stressful can it be?
How much of a stomach ache can one have?
It's terrible to have to wait for information.
And it's all about a new workshop, possibly...
När två tassar kommer upp i knät, då vet man! Det går inte att be mycket snällare än så! I alla fall inte om man är Oscar the Boxer.
____________________
When two paws come up in the knee, then you know! Can't ask in much nicer way than that! At least not if you're Oscar the Boxer.
Tänk om man kan få vara den som öppnar dörren för en ny passion för någon. Tänk att kunna ge tillbaka det jag fick för nästan precis 10 år sen.
Att ha en prova-på-silversmide-dag! Att få se hur det går till och själv prova på och sen skapa sitt alldeles egna som ingen annan har. Det är en speciell känsla!
Tack @cali1301 för en så trevlig dag! Ett så perfekt sätt att återknyta kontakten! Och vilken fin ring det blev!
____________________
Imagine if you could be the one to open the door to a new passion for someone. Imagine being able to give back what I received almost exactly 10 years ago.
Having a try-silversmithing day! To see how it is done and try it yourself and then create your very own that no one else has. It's a special feeling!
Thank you @cali1301 for such a nice day! Such a perfect way to reconnect! And what a beautiful ring it turned out to be!
Att verkligen leva autentiskt kan låta härligt och det är det. Man bör bara förbereda sig på vad det innebär för en själv.
Ja, jag känner mina känslor och jag tillåter mig att känna färdigt. Att låta känslan bestämma takten.
Det är ju bara det att det gäller alla känslor, även de som inte är behagliga. Men att våga öppna den dörren släpper in ljus även i de mörkaste av vrår och när ljuset når dit blir det ju oftast klart att det var skuggorna som var det skrämmande. Ett litet, litet skav, kan ur en viss vinkel skapa gigantiska skuggor. Men inte om ljuset träffar direkt.
Det är ju en del i att släppa alla masker fast jag faktiskt har dem för att de hjälp mig en gång.
Det är en verkligt fin bild och för mig består autensitet av mycket ljus. Ljus från alla håll!
____________________
Truly living authentically may sound lovely and it is. One should only prepare for what it means for oneself.
Yes, I feel my feelings and I allow myself to feel all of it. Letting the feeling determine the pace.
It's just that it applies to all feelings, even those that are not pleasant. But daring to open that door lets light into even the darkest of nooks and crannies, and when the light reaches there, it usually becomes clear that it was the shadows that were the scariest. A small, small scratch, from a certain angle, can create gigantic shadows. But not if the light hits directly.
It's part of letting go of all the masks, even though I actually have them because they helped me once.
It's a really nice picture and for me authenticity consists of a lot of light. Light from all sides!
Lycka kan definieras på olika sätt!
För mig hjälper det verkligen med en leverans av nya verktyg.
Tänk att en sandsäck i läder kan göra en glad. Eller en tång med böjda käftar i silikon.
Glädje välkomnas alltid!!!
____________________
Happiness can be defined in different ways!
For me it really helps with a delivery of new tools.
Think that a leather sandbag can make you happy. Or a pair of pliers with curved silicone jaws.
Joy is always welcome!!!
Tänk att kunna ha en nyckel till livet! Vilken grej! Att kunna låsa upp situationer, alltid till det bästa. Att veta att allt är som det ska och att jag är precis på rätt ställe. Jag tycker om symboler. Och just denna är riktigt fin!
Livets nyckel - Den egyptiska hieroglyfen Ankh.
Det sägs att gudarna kunde bära den i öglan .
Det är den vanligaste lyckobringande symbolen i det gamla Egypten, där man la stor vikt vid att försäkra sig om ett evigt liv.
Så detta är en amulett i dess verkliga mening!
____________________
Imagine being able to have a key to life! What a thing! Being able to unlock situations, always for the best. Knowing that everything is as it should be and that I am exactly in the right place. I like symbols. And this particular one is really nice!
Key of Life - The Egyptian hieroglyph Ankh.
It is said that the gods could carry it in the handle.
It is the most common hieroglyph symbol in ancient Egypt, where great importance was placed on ensuring eternal life.
So this is an amulet in its true sense!
Vi har väl alla gjort det någon gång. Att ha en baktanke med vänlighet. Men är det vänlighet på riktigt?
Eller finns det olika sorters vänlighet som vi kanske läser in olika saker i. Ett leende i kassan på Lidl är en sak. Där kanske man överraskas av händelsen i sig. Och den kan ju leva kvar länge i en.
Men så finns de där andra tillfällena runt de man tror sig känna väl, när man har blivit glad för något och helt plötsligt inser att personen inte gjorde detta av vänlighet mot mig utan för egen vinning i ett helt annat syfte. Kanske till och med indirekt lurar mig. Den sortens vänlighet ger en så dålig eftersmak att den är svår att få bort.
Ibland faller pusselbitarna på plats lite väl snabbt och drastiskt och bilden som framträder blir så klar att den på något sätt inte kan ifrågasättas.
Den sortens vänlighet gör ont! Men visst finns den ärliga välmenande vänligheten oxå. Den som inte går att ifrågasätta och bara ger en varaktig värme. Men den enklaste vänligheten att föra vidare är nog den typen från leendet i kassan på Lidl. För det känns välmenad och på riktigt där och då!
____________________
We've all done it at some point. Having an ulterior motive with kindness. But is it really kindness?
Or are there different kinds of kindness that we might read different things into. A smile at the checkout at Lidl is one thing. There you might be surprised by the event itself. And it can last a long time inside you.
But then there are those other occasions around those you think you know well, when you have been happy for something and all of a sudden realize that the person did this not out of kindness towards me but for their own gain for a completely different purpose. Maybe even indirectly deceiving me. That kind of kindness leaves such a bad aftertaste that it's hard to get rid of.
Sometimes the pieces of the puzzle fall into place to quickly and drastically and the picture that emerges becomes so clear that it cannot be questioned in any way.
That kind of kindness hurts! But of course there is the honest well-intentioned kindness as well. The one that cannot be questioned and only provides a lasting warmth. But the easiest kindness to pass on is probably the kind from the smile at the till at Lidl. Because it feels well-intentioned and real every now and then!
Det är ett stort symbolvärde i råbandsknopen; knopen som inte kan gå upp hur hårt man än drar. Detta göra att den ofta symboliserar sammanhållning och gemenskap. Den är också ganska lik en evighetsåtta.
____________________
There are a big symbol value in the reef knot; the knot that cannot untie itself. This makes it a symbol for coherence and fellowship. It is also quite like an symbol of infility.
Att komma nära havet, att höra vattnets kluckande… Finns det något mer rogivande? Jag tror inte det!
När man såhär en fin sommardag möter havet, har man svårt att se den kraft som kan finnas i det.
Men idag vill jag bara ta in det vackra, sköna! Just i den här stunden känner jag att jag tar emot laddning. Precis sån laddning som jag kommer behöva i vinter. Men bara tanken på denna strandpromenad kommer helt säkert ladda mina batterier även i vinter. Det är sånna tillfällen man skulle spara i en liten burk och ta fram senare!
____________________
Getting close to the sea, hearing the lapping of the water... Is there anything more calming? I don’t think so!
When you look at the sea on a fine summer day like this, it's hard to see the power that can be found in it.
But today I just want to take in the beautiful, calming! At this very moment, I feel that I am receiving a charge. Exactly the kind of charging I will need this winter. But just the thought of this beach walk will surely recharge my batteries even this winter. It's times like these that you should save in a small jar and bring out later!
Samma sak år efter år. När jag kommer hem från min vecka i Leksand har jag en period som är totalt uppslukad av verktyg.
För mig har utbildning en klar koppling till verktyg. Att skapa nya lösningar, göra saker enklare.
Och i år även verktygsvård! Att kunna justera en hammare till exempel. Det är något som jag kommer ha stor nytta av.
Egentligen är det konstigt att just denna kunskap skall vara så svår att komma över. Är det för att det inte anses som flashigt tro? Men i år känner jag att jag har fått en mycket stabilare bas att stå på. Jag har på riktigt börjat förstå hur jag skall få ändarna i den här cirkeln att mötas. Känns riktigt bra! Konstigt bara att det skulle ta så lång tid.
____________________
Same thing year after year. When I get home from my week in Leksand, I have a period that is totally absorbed by tools.
For me, education has a clear connection to tools. Creating new solutions and making things easier.
And this year also tool care! Being able to adjust a hammer, for example. It is something that I will greatly benefit from.
Actually, it is strange that this particular knowledge should be so difficult to come across. Is it because it is not considered flashy? But this year I feel that I have been given a much more stable base to stand on. I have really begun to understand how to make the ends of this circle meet. Feels really good! Just weird that it would take so long.
Landade hemma igen 00.40 efter många timmars körning.
Det är lite svårt att greppa den senaste veckan. Känns som jag varit hemifrån i två månader.
Jag är så glad att jag hittat en kurs i drivning som faktiskt är så otroligt roligt. Och dessutom hittat en lärare som är så lätt förmedlar sitt enorma kunnande. Stort tack @olleolls! Om du bara visste vad de här kurserna betyder för mig! Känner mig nästan lyrisk och jag kan inte riktigt greppa det riktigt än. Men det kommer! Tro mig!!
____________________
Arrived back home at 00.40 after many hours of driving.
It's a hard to get my head around what has happened this past week. Feels like I've been away from home for two months.
I am so happy that I found a course in forging because is actually so incredibly fun. And also found a teacher who so easily conveys his enormous knowledge. An enormous Thank You @olleolls! If you only knew the effect these courses have on me! Feeling almost lyrical and I can't quite grasp it yet.
Jag tänker på minnen kan påverka oss.
Ett och samma minne kan en dag få oss att skratta, men nästa dag får samma minne tårarna att rinna.
Är det inte konstigt hur saker kan landa på ena eller andra sättet i våra tankar. Och det handlar inte om positivt eller negativt.
Jag tror att det handlar om hur mottaglig man är för saknad i den enskilda stunden. Hur ensam man känner sig.
För ensamhet är känsla som många av oss själva får att växa. Och som oftast inte allt är så stor och svart som den kan verka.
Jag tror att allt handlar om värmen i de små sakerna, de subtila ögonblicken. Precis de som egentligen är gigantiskt stora!
Och att vi påverkas är bara ett bevis på hur stora dessa ögonblick verkligen är.
____________________
It is strange how memories can affect us.
One and the same memory can one day make us laugh, but the next day the same memory makes the tears flow.
Isn’t strange how things can land in one way or another in our thoughts. And it's not about positive or negative.
I think it's about how receptive one is to the feeling of missing in the individual moment. And how lonely that makes you feel.
Loneliness is a feeling that many of us get to grow. And usually it is not as big and black as it may seem.
I think it's all about the warmth of the little things, the subtle moments. Just the ones that are really gigantic!
And just that we are affected is just proof of how great these moments really are.
Jag tror inte jag vet någon sysselsättning som är så inkluderande som silversmidet.
Jag kan vara sprudlande glad och jag kan ha tårar rinnande på kinderna, men silversmidet finns alltid där och stöttar.
Just idag har jag ingen lust att varken slå några rekord, eller misslyckas.
Jag vill få, i lugn och ro, sitta i min saknad efter Bonnie. Varken mer eller mindre. För det gör ont när en hund försvinner!
____________________
I do not think I know of any occupation as inclusive as the silversmith.
I can be exuberantly happy and I can have tears running down my cheeks, but the craft is always there and supports in the best way.
Right now I have no desire to either break any records, or fail.
I want to be able, in peace and quiet, to sit in my absence after Bonnie. No more no less. Because it hurts when a dog loved passes on!
Är inte kaprifol och schersmin bara sommarens höjdpunkt?
Den ena otroligt vacker och den andra så skör men med den ljuvligaste doft.
Så med dessa bilder vill jag önska alla en verkligt trevlig midsommar!
_____________________
Is not honeysuckle and syringa just the highlight of the summer?
One incredibly beautiful and the other so fragile but with the sweetest scent.
So with these pictures I want to wish everyone a really nice midsummer!
Är det viktigt att ha rätt? Och för vem är det viktigt?
Jag har stångat mig blodig många gånger och bara skadats av det själv.
Men varför är det så svårt att välja den stilla fridfulla vägen?
Jag har tänkt mycket på det. Jag tror att det handlar om tidiga mönster som visat att det enda sättet att synas är att slåss. Kanske inte nödvändigtvis fysiskt, men att ha rätt. Att hävda sig. Och då blir det ju helt hopplöst att släppa.
Och ändå är det den ända rätta vägen. Jag tror ju inte att det finns rätt och fel på den nivån. Jag tror att alla rätt och fel som finns kommer visa sig med tiden. Men man kan inte skynda på förloppet. Det är så mycket mer kraft i att välja att gå vidare från en högre ståndpunkt.
____________________
Is it important to be right? And for whom is it important?
I have stabbed myself bloody many times and only been injured by it myself.
But why is it so difficult to choose the quiet peaceful path?
I've thought about it a lot. I think it's about early patterns that showed that the only way to be seen is to fight. Maybe not necessarily physically, but to be right. To assert oneself. And then it becomes completely hopeless to let go.
And yet it is the only right way. I do not think there is right and wrong at that level. I believe that all the right and wrong that exists will show up with time. But you can not speed up the process. There is so much more power in choosing to move on from a higher perspective.
Vilken tacksamhet jag känner när man väljer en ring från mig som förlovningsring.
Och som inte det skulle räcka, när mannen i detta fallet verkligen anstränger sig för att överraska sin sambo på ett sätt som hon verkligen uppskattar.
Och att min ring får bli beviset för denna kärlek! Då blir jag varm om hjärtat!
____________________
What gratitude I feel when someone choose a ring from me as an engagement ring.
And if that would not be enough, this man really makes an effort to surprise his partner in a way that he thinks she really would appreciate.
To let my ring be the proof of such love! This gives me a real deep heart warming feeling!
Jag är omgiven av grönska i ett somrigt England!
Har precis gått en morgonpromenad och det känns att det kommer bli varmt idag. Prognosen säger att det skall nå 33 grader.
Åh, vad jag har saknat sommaren!
____________________
I'm surrounded by greenery in a summery England!
Have just gone for a morning walk and it feels like it will be hot today. The forecast says that it will reach 33 degrees.
I just realised how much I have been missing the summer!
Men hur vet man vilken riktning som är den rätta?
Det gör man inte alltid, men oftast känns det i magen, tycker jag! Jag har tränat på att våga lita på min intuition och på andra tecken och signaler.
Jag tror ju att allt har en mening och därför är det ju så viktigt att vara uppmärksam och att tillåta sig att varva ner. Hur skall man annars hitta sin egen väg? Den man är ämnad att gå?
____________________
But how do one know which direction is the right one?
You don’t always know that, but usually one can trust the gut feeling! I have trained myself to dare to trust my intuition and other signs and signals.
I’m convinced that everything has a meaning and that’s why it is so important to be attentive and to allow yourself to calm down. How could one otherwise find ones own way? The one meant for you?
Idag har jag gjort något jag aldrig gjort förut, Nationaldag och allt! Jag har gjort en Ayurvedisk Hälsorådgivning!
Vi började med att gå igenom mina dagliga rutiner, vad jag äter, hur jag mår och fortsatte med att komma fram till att jag behöver komma tillbaka till att laga mer mat, som jag var mycket bättre på före Covid. På den tiden jag gick och handlade ofta.
Nu skall jag få en 5-dagars diet som start.
Jag har fått fastställt att jag är Vata-Pitta.
Skall bli verkligt roligt att börja göra detta, för att fortsätta ett friskt liv med mycket flow och glädje.
Tack Clarissa! @ayurvedamalmo
____________________
Today I have done something I have never done before, National Day and all! I have had an Ayurvedic Health Counseling!
We started by going through my daily routines, what I eat, how I feel and continued to come to the conclusion that I need to get back to cooking more food, which I was much better at before Covid, when I went shopping often.
Now I will get a 5-day diet as a start.
I have been determined to be Vata-Pitta.
It will be really fun to start doing this, to continue a healthy life with a lot of flow and joy.
Thanks Clarissa! @ayurvedamalmo
Ibland undrar jag var uttrycket ”hundliv” kommer ifrån. Jag tycker många gånger att de har det bättre än oss andra.
Men på något sätt sprider det sig. Lugnet! Jag är så otroligt tacksam att jag har dessa två i mitt liv. De ger så otroligt mycket, även när de sover!
Så var det dags för en ny hantverksmässa i Dansrotundan i Lomma.
Lördagen den 4 juni mellan kl 10 och 16!
Kom förbi och titta på fint hantverk!
Jag kommer vara där med mina silversmycken. Lite nytt och lite återkommande.
Välkomna!!
____________________
Now it’s time for a new craft fair in Dansrotundan in Lomma.
Saturday, June 4 between 10 and 16!
Come by and look at fine craftsmanship!
I will be there with my silver jewelry. A little new and a little recurring.
Welcome!!
A shaman was asked:
What is poison?
~ Anything beyond what we need is poison.
It can be power, laziness, food, ego, ambition, vanity, fear, anger, or whatever.
What is fear?
~ Non-acceptance of uncertainty.
If we accept uncertainty, it becomes adventure.
What is envy?
~ Non-acceptance of good in the other.
If we accept good, it becomes inspiration.
What is anger?
~ Non-acceptance of what is beyond our control.
If we accept, it becomes tolerance.
What is hate?
~ Non-acceptance of people as they are.
If we accept unconditionally, it becomes love.
~ <3 ~ Author unknown
Jag går in i långsamheten! För i det långsamma ser man andra saker. Man får ett annat perspektiv. Att inspireras att göra saker.
Att ta ett steg närmre naturen, för naturen stressar inte. Den utstrålar alltid ett lugn och får alltid mig att landa. Och den är ju så vacker!
Ibland tror jag att man behöver vara i det långsamma för att sakta ner sina egna tankar. För tankarna vill ju att saker skall hända fort, värdesätter det aktiva. Uppe i varv modet är ju tankarnas bästa ställe.
Men jag då? Jag mår ju så mycket bättre i tystnaden, i det långsamma. Att ha tid och uppmärksamhet att förundras. Hur skall jag annars veta vad som finns att förundras över. Så skapas mitt ögonblick av förundran - My awe moment!
____________________
I'm going into slowness! In the slow I find other things. One get a different perspective. To be inspired to do things.
Just taking a step closer to nature, because nature does not stress. It always radiates a calm and always makes me land. And it is so beautiful!
Sometimes I think you need to be slow to slow down your own thoughts. The mind wants things to happen quickly, values the active. The spinning mode is the best place for thoughts.
But what about me? I feel so much better in the silence, in the slow. To have time and attention to marvel. To awe! How else should I know what to marvel at. This is how my special moment is created - My awe moment!
Precis så är det! Det är bara att sträcka på sig och bygga på den där självkänslan!
Är det inte konstigt att ju mer man försöker vara andra tillags, ju mer ointressant blir man.
Jag har så svårt för det här, för jag hatar verkligen de här spelen. Makt och girighet i alla dess former.
Jag vill att saker skall vara vad de utger sig för att vara och det är väldigt få saker, eller personer för den delen, som är det. Är inte det sorgligt?
Tänk om allt var genuint. Hade inte livet blivit enklare då?
____________________
Exactly like that! It's just a matter of straightening your back and building on that self-esteem!
Is it not strange that the more you try to impress someone, the more uninteresting you become.
I'm having a hard time with this, as I really hate these games. Power and greed in all its forms. Everything that is not honest and sincere.
I want things to be what they pretend to be and there are very few things, or people for that matter, that are just that. Is that not sad?
What if everything was pure genuine. Had not life been easier then?