Uppfostran

Hur mycket präglas vi vuxna av vår uppfostran? Uppfostran borde ju fungera som att ges en pensel med en palett i olika färger och en tom canvas, men gör den det? Och hur mycket präglas vi av samhället vi lever i? Gör dessa faktorer oss till flockdjur som söker trygghet, eller har det skapat självständiga personer som utvecklat sin egen individualitet? Hur mycket av ens egen personlighet är präglad av omgivningen och den bild som skapats av andras åsikter? Jag tänker vår på uppfostran och att de saker som fastnat i en negativ bild som kanske inte ens var rätt tolkad från början. Vad är det man tar in, medvetet eller omedvetet? Tar denna kanske feltolkade bild plats från den kreativa, dansande, springande, hoppande personen där inne? För det är ju i dessa som livsglädjen kan hittas. Plocka fram din potential! Den som funnits där inne hela tiden!
_____________________

How much are we adults affected by our upbringing? Upbringing should work like being given a brush with a palette in different colors and an empty canvas, but does it? And how much are we influenced by the society we live in? Do these factors make us herd animals that seek security, or has it created independent people who have developed their own individuality? How much of one’s own personality is characterized by the environment and the image created by the opinions of others? I think about our upbringing and that the things that are stuck within us in a negative image that may not even have been correctly interpreted from the beginning. What do you take in, consciously or unconsciously? Does this perhaps misinterpreted image take space from the creative, dancing, running, jumping person in there? Because it is in these that the joy of life can be found. Develop your own potential! The one who has been in there all along!