Tid
Något chockartat händer och en människa försvinner och samtidigt kommer nya människor in i ens liv som tillför helt andra saker och som överlag ger glädje! Kan det vara så att det finns någon form av balans, i att ta och ge? Att pendeln slår lika långt åt båda hållen? Saker kan utvecklas så annorlunda, så fort, på ett sätt man inte ens överhuvudtaget kunnat föreställa sig. Men är inte utmaningen att kunna ta in och göra det bästa av varje situation utifrån den plats man är på? Och att ha ett öppet sinne, ger det inte det alltid mångfalt tillbaka? Kanske inte där man förväntar sig, men lika väl är det att ge tillbaka! Detsamma gäller för att ta emot. Ibland är det den svårare biten! Att låta sig bli hjälpt! Att förstå att det är just där som cirkeln sluts.
____________________
Something shocking happens and a person disappears and at the same time new people enter one’s life who add completely different things and who generally give joy! Could it be that there is some kind of balance in taking and giving? That the pendulum swings equally far in both directions? Things can develop so differently, so quickly , in a way you could not even imagine at all. But isn’t the challenge to be able to take in and make the best of every situation based on where you are at this moment? And having an open mind? Doesn’t it always give a lot back? Maybe not where you expect it to be, but it is stilll to give back! The same goes for receiving. Sometimes it’s the harder part! To let oneself be helped! To understand that this is exactly where the circle closes itself.