Sträckan mellan högt och lågt
Ibland är sträckan mellan högt och lågt väldigt kort! Ibland omotiverat kort. Ibland har man svårt att se vad det är som tippar en över i än den ena än den andra riktningen. Men hur mycket man än slinker hit eller dit, så behöver man ju faktiskt aldrig hamna i diket.
Det som intresserar mig i detta är varför vi ibland väljer det låga. Behöver vi att känna oss eländiga ifred ibland? Kanske vi gör det... Men betyder det få att vi indirekt skapar eländet? Det kanske handlar om någon form av återhämtning som bara kan komma ur en låg energi. Men varför skulle man annars känna sig låg utan någon egentlig anledning?
____________________
Sometimes the distance between high and low is very short! Sometimes unjustified card. Sometimes it is difficult to see what is creating the change of emotion in either direction. But no matter how much you slip here or there, you actually never have to end up in the ditch.
What interests me in this is why we sometimes chooses the low. Do we need to feel miserable in peace sometimes? Maybe we do ... But does that mean that we indirectly create misery? Could it be some form of needed recovery that can only come from a low energy? Why else would one feel low for no real reason?