Tacksamhet

Jag fick frågan idag, vad jag ofta glömmer. Det fick mig att börja tänka, för det jag som oftast glömmer, är att vara tacksam för det jag har. Jag har blivit bättre på att uppskatta det lilla, att lägga märke till saker som lätt passerar utan att någon större tanke. Det lustiga är att när man börjar lägga märke till dessa små saker är det som de förökar sig och blir helt plötsligt till stora saker. Som att det stod ett rådjur på parkeringen vid min bil härom morgonen. Det är stort på flera sätt! Framför allt när jag aldrig sett ett rådjur här förut. Det är som om det ville mig något... Det är jag tacksam för! Kanske inte att jag inte förstår, men att jag fick uppleva det mötet. Ett totalt otippat möte, som fick mig att känna en sån otrolig värme och tacksamhet.
____________________

I was asked today, what I often forget. It made me start thinking, because what I usually forget is to feel grateful for what I have. I have become better at appreciating the little things, noticing things that pass easily without any major thought. The funny thing is that when you start noticing these little things, they multiply and suddenly become big things. Like there was a deer in the parking lot just by my car this morning. It’s big in several ways! Especially when I’ve never seen a deer here before. It’s like it wanted to tell me something ... I’m grateful for that! Maybe not that I do not understand, but that I got to experience that meeting. A totally unexpected meeting, which made me feel such incredible warmth and gratitude.