Självuppskattning

Jag har lätt för att utrycka mig i skrift. Texten kommer på något sätt av sig själv. Men när jag fick uppgiften att skriva ner saker jag uppskattar med mig själv, blev det blankt….

Jag måste säga att detta var en verkligt nyttigt för mig, för jag anser mig ha en ganska bra relation med mig själv. Vi kommer överens ganska bra tycker jag, jag och mig, kropp och själ.

Därför blev jag förvånad över hur blankt det blev. Jag har bara upplevt det en gång tidigare. Det var under min psykosyntesutbildning, när vi skulle titta oss själva i spegeln och berätta vad vi såg. Jag såg ingenting! Det är tydligen jag och vampyrer som inte syns i speglar.

Men det där med att faktiskt tänka på vad vi uppskattar med oss själva är viktigt! Hur skall vi annars veta?

Vad uppskattar du med dig själv?
____________________

I find it easy to express myself in writing. The text comes somehow by itself. But when I was given the task of writing down things I appreciate about myself, it became blank….

I have to say that this was a really useful lesson for me, because I consider myself to have a pretty good relationship with myself. We get along quite well, I think, me, myself and I, body and soul.

Therefore, I was amazed at how empty I felt. I've only experienced this once before. It was during my psychosynthesis training, when we should look at ourselves in a mirror and tell what we saw. I saw nothing! Apparently it's me and vampires who are not visible in mirrors…

But actually thinking about what we appreciate about ourselves is important! How else are we to know?

What do you appreciate about yourself?