Nya kompisar

Tänk, jag har fått nya kamrater! Ja, visst har jag några demoner kvar, men jag har faktiskt lyckats få över några av dem på min sida! Och det egentligen bara genom att visa dem lite genuin kärlek. Inte lätt att älska något som skrämmer skiten ur en, säger du. Nä, men det är ju som skuggorna. De försvinner när ljuset faller på dem. Eller kanske inte försvinner, men tar en mycket mer hanterbar form. Och demoner blir ju inte ens följeslagare bara sådär. Man kan ju se det som att man blivit utvald för att tvingas öppna den där dörren och släppa in ljuset. För ljuset vinner alltid i längden!
______________________

Wow! I’ve got new mates! Yes, of course I have some demons left, but I have actually managed to get some over on my side! And that really just by showing them a little genuine love. Not easy to love something that really scares you, is a fair comment. No, but it’s like the shadows. They disappear when the light falls on them. Or maybe not disappear, but take a much more manageable form. And demons do not become ones companion just like that. You can see it as if you have been chosen to be forced to open that door and let in the light. For the light always wins in the long