Fascination för kedjor

Min fascination för kedjor har bara börjat känns det som.

Jag hade bara hoppats att vi kunde visa varandra lite ömsesidig respekt.

Håller på med en kedja med 50 länkar och jag har slutat räkna antalet gånger den gått av i processen att bli en pansarlänk.

Ja, jag var noga, faktiskt jättenoga, när jag lödde. Och ändå kan man inte visas bara lite respekt, så att lödningarna håller för att dra, inte bara ganska hårt, utan mycket hårt. Och som det inte räcker, så skall de hålla för att vridas samtidigt. Och vad gör jag? Svär!!

Helt plötsligt när jag skriver nu känns arbetsfördelningen lite ojämn. Börjar känna det som jag utsätter kedjan för tortyrliknande behandling. Men den blir ju glad efteråt, för den blir ju så fin!! Visst är det så?
____________________

My fascination with chains has only just begun.

I was just hoping we could show each other a little mutual respect.

I am working on a chain with 50 links and I have stopped counting the number of times it has broken in the process of becoming an curbed link.

Yes, I was careful, in fact very careful, when I soldered. And yet the chain can not show just a little respect, so that the soldered joints holds to pull, not only quite hard, but very hard. And as if that's not enough, they need to hold for twisted at the same time. And what do I do? Swear!!

All of a sudden, when I write this, the division of labor feels a bit uneven. Starting to feel it as I expose the chain to torture-like treatment. But it will be happy afterwards, because it will become so nice!! Right?